En hink, en boll, en cykel, tre pinnar och nåt som förmodligen var ett snöre en gång. Så ser barnfamiljens trädgård ut efter en halvtimme. Och det ser stökigt ut i en trädgård som designades för att se snygg ut.
Problemet är sällan leksakerna. Det är att trädgården designades som om det inte skulle finnas några.
En trädgård som är planerad med barnfamiljelivet i åtanke har ytor som är okej att ha saker på. En grusyta nära lekplatsen där saker kan stå utan att det ser konstigt ut. En bänk med underliggande förvaring för det som är ute varje dag. En avgränsad yta som är ”barnens” — där saker får vara utan att det skär sig mot resten.
Det handlar inte om att gömma undan allt. Det handlar om att designa trädgården så att den faktiskt kan användas. Lösa leksaker på en grusyta ser ut som att de hör dit. Samma saker på en omsorgsfullt anlagd rabattmatta ser ut som kaos.
Material och avgränsningar gör jobbet. Kanter som tydligt markerar var lekytan börjar och slutar gör att leksakerna inte upplevs som att de spridits ut i hela trädgården. En pallisad, ett plank eller ett enkelt staket runt lekhörnet räcker. Innanför: leksaker, utanför: resten.
Och lite förvaring nära lekytan så att det faktiskt går att plocka undan på fem minuter när man vill. En trälåda, ett skjul, en korg. Nåt barnen kan nå själva.
